Söka till en annan kommun
Av Ingvar Melander, studie-och yrkesvägledare

Hur bär man sig åt för att gå gymnasiet i en helt annan stad? Det kan vara närmaste riktigt större stad, huvudstaden, eller helt enkelt en bara en stad med en gymnasieskola i, vars utbildningar man hört skall vara alldeles förträffliga.

Rent praktiskt kan man tycka att det inte borde vara så stora problem att flytta, anmäla till skolan att man önskar gå där istället, flytta dit, bo hos någon eller någonstans; men det som kan tyckas ställa till det, är lagtext och åter lagtext. Lagarna finns naturligtvis till för att reglera hur olika saker i landet skall ske och för att allmänhet och myndigheter skall kunna rätta sig efter dem och tillämpa dem. Jag har valt att beskriva och kommentera enbart några av de lagar och paragrafer som har intresse för den breda majoriteten av elever, och tar avsiktligt inte upp någon av lagens många möjligheter för särskoleinskrivna elever, elever med någon typ av funktionshinder eller med allvarligare sociala problem.

I Sverige har vi fri skolgång, dvs det kostar inte något för den enskilde medboragren att gå i skolan, förutsatt att denna är statlig, kommunal eller landstingskommunal. Men allting kostar ju ändå pengar, skollokaler, administration, läromedel och lärare finns inte till gratis. Grovt förenklat regleras detta med skattemedel. Dvs varje medborgare bidrar indirekt genom skatten på sin inkomst till att betala skolan, liksom mycket annat i vårt svenska samhälle, som vid en ytlig anblick verkar vara "gratis".

Skolans pengar reglerar skolmyndigheten i respektive kommun, ibland har man olika förvaltningar för grund- och gymnasieskola. Lagen föreskriver att alla ungdomar skall beredas en plats i gymnasiet, dock inte tvunget på av varje elev önskat program. På samma sätt regleras att skolans olika avgifter betalas av skolförvaltningen i resp kommun som i sin tur får pengar via statsbidrag, dvs skattepengar. Varje kommun är mycket rädd om sina egna pengar, och lusläser lagen till punkt och pricka för att slippa betala ut ett enda onödigt öre. Den kommun som en elev är skriven eller bosatt i kallas hemkommun.

Skollagen 1 kap, Allmänna föreskrifter; Gemensamma bestämmelser för det
offentliga skolväsendet 15 §:

"För den som är bosatt i landet avses i lagen med hemkommun den kommun i vilken han är folkbokförd. Är han inte folkbokförd i landet eller är han kvarskriven i en kommun enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) avses med hemkommun den kommun i vilken han vistas stadigvarande ..."

Tyvärr har inte alla kommuner råd eller möjlighet att ha alla olika gymnasieprogram. Därför finns det något som kallas samverkansavtal. Det kan vara ett avtal som innebär att alla kommuner inom ett visst bestämt område, t.ex. Ystad, Sjöbo och Tomellilla kommuner har rätt att skicka elever till varandras olika gymnasieskolor, eller som mellan Malmö—Lund, där eleven, om sökt program finns i båda städerna, får söka antingen Malmö, eller Lund. Om man helt saknar ett program, kan man göra som i t.ex. Halmstad, som inte har någon frisörutbildning, och som därför tillåter sina elever söka vilken annan gymnasieort som helst i landet som har frisörutbildning. Hur respektive kommun, dvs just Din hemkommun gör, bestämmer just den kommunen alldeles själv. Mina tre ovanstående exempel är alltså bara exempel och inget som alla måste följa.

Vad ett samverkansområde är definieras enligt Skollagens 5 kap, 5 § 3:e stycket:
"Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommun eller i annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samverkansavtal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan bildar ett samverkansområde för den utbildningen. Kommuner som slutit samverkansavtal med landstinget om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen."

Reglering (dvs betalning) av interkommunal ersättning mellan hemkommunen och utbildnings-anordnade kommun regleras i Skollagens 5 kap 22-26 §§.

Skollagen 5 kap 22 §: "En kommun som i sin gymnasieskola på ett nationellt program har tagit in en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildning har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun."

Skollagen 5 kap 23 §: "Ett landsting som i sin gymnasieskola till ett nationellt program har tagit in en elev som inte är hemmahörande i en kommun som har samverkansavtal med landstinget, har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun..."

Skollagen 5 kap 24 § andra stycket: "I fall som avses i 22 och 23 §§ är dock hemkommunen inte skyldig att betala ersättning, om det är fråga om ett nationellt program eller gren av sådant program som kommunen själv erbjuder, utom då elev en har tagits emot med stöd av 8 § andra stycket punkt 3: Mottagande av sökande till de nationella programmen: "Av behöriga sökande till de nationella programmen som anordnas i en kommun eller för ett samverkansområde skall i första hand tas emot de som är hemmahörande i den kommun som anordnar utbildningen och de som är hemmahörande i en kommun som tillhör samverkansområdet för utbildningen."" Skollagen 5 kap 24 §, tredje stycket: "Med sådana sökanden som avses i andra stycket skall jämställas de som har sökt till gymnasieskolan ifråga under åberopande av att där, inom det sökta programmet, anordnas en gren som inte erbjudes av hemkommunen" (SFS 1991:1107).

Skollagen 5 kap 26 a §:"En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kostnader för elevens utbildning till anordnare av utbildning som leder fram till International Baccalaureate. Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då IB-utbildningen började och endast om utbildningsanordnarens avgifter till International Baccalaureate Office (IBO) betalas av staten."

"Jo, men, mina föräldrar tillåter faktiskt att jag flyttar, och, jag kan bo hos min faster i Bortstad (eller, jag kan skriva mig på en postboxadress — som en god vän till en bekant i Bortstad tittar till "regelbundet")??"
Nja, som jag tidigare påpekat, är kommunerna idag oerhört rädda om sina egna pengar, däremot tar man gärna emot pengar, för t.ex. inflyttande elever ifrån andra kommuner. När du vill flytta till Bortstad ifrån Hemby, tillämpar Hemby skolkbokföringslagen 11§: "En elev under 18 år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses bosatt där även om han tillföljd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet."
"Första stycket tillämpas även efter det att eleven fyllt 18 år så länge han genomgår grund- eller gymnasieskolan eller motsvarande utbildning."
och Skollagen 5 kap 5 §:
"Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationellt program för samtliga de ungdomar i kommunen..., ...som är behöriga för gymnasieskolan....."

Hemby konstaterar att man visst kan erbjuda just det gymnasieprogrammet och kanske till och med den grenen du vill gå. Detta innebär att man inte anser sig behöva betala någon annan kommun för utbildning som man själv kan tillhandahålla. Därför kommer man att nobba Bortstad att få några pengar. I Bortstad är de själva som sköter antagningen till sin stad, därför kommer man att neka dig gymnasieplats, eftersom man inte kan få Din gymnasieplats betald av Hemby.

Dessutom tillämpar man med glädje Skollagen 5 kap 10 §, Mottagande av sökande till de nationella programmen "Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen skall yttrande inhämtas från sökandes hemkommun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt. (SFS 1991:1984)". Detta innebär i praktiken, att har man en gång fått ett avslag, får man det också vid kommande försök, om inte ens förhållanden ändrats.

Detta innebär att det där med att bo hos faster, eller att skriva sig på en postboxadress i Bortstad kvittar, — så länge du inte är klar med grundskola eller gymnasieskola, anses du helt enkelt vara bosatt på dina föräldrars adress. Punkt slut.

"OK, men finns det verkligen inga kryphål?"
Jo, det vanligaste är väl att många föräldrar idag är skilda och bor på olika håll. Har föräldrarna delad vårdnad, torde det gå bra att flytta till Bortstad om föräldern bor där. Det är i så fall möjligt att gå i skolan i just den kommunen, där din andra förälder bor, eller på ort som regleras av samverkansavtal, eller dylikt. Är din förälder i Bortstad inte vårdnadshavare är detta inte möjligt, såvida inte den förälder som är vårdnadshavare skriftligen ger sitt tillstånd.

"Det där du sa om att flytta till sin förälder i Bortstad, jag vantrivs i Hemby, mina föräldrar har delad vårdnad, och bor i Hemby resp Bortstad, och båda är överens om att jag kan bo hos pappa i Bortstad, hur gör jag då?"
Då gör du på exakt samma sätt som om båda dina föräldrar gemensamt flyttat till Bortstad, från Hemby. Skall du börja i åk 1 i Bortstad meddelar du via SYV Hembys intagningskansli, som skickar uppgiften till Bortstads intagningskansli som i sin tur ber dig skicka in ett personbevis (som bevisar Din nya adress i Bortstad). När Bortstad fått personbeviset har man laglig skyldighet att tillhanda hålla dig en gymnasieplats. Om pengar behöver man inte bråka här, nu är du ju bosatt i Bortstad!

Skall du börja i åk 2, eller åk 3 tar du tar kontakt med Din studie- och yrkesvägledare i Hemby, som meddelar med sin kollega på den andra gymnasieskolan i Bortstad, för att gå i genom vilka kurser du redan läst i Hemby, resp vilka kurser dina blivande klasskamrater redan läst i Bortstad. Har du otur, har Bortisarna redan läst ett antal kurser som du inte har. Det innebär i så fall att du måste läsa in dem (t.ex. på ett sommarlov) för att få börja på den nya gymnasieskolan och ha en rimlig chans att hänga med i deras undervisning. Detta brukar oftast gå att lösa på något sätt!

"Men hur är det egentligen, min hemkommun, Hemby nekar mig gå naturbruksprogrammets speciella jakt- och viltvårdsgren på NP-gymnasiet i Ljungby. Man menar att man har NP i Hemby och att jag kan gå där, men sedan i åk 2, då finns inte den grenen, den finns bara i Ljungby?!"
Det här är ett typexempel på det jag skrivit ovan att varje kommun håller hårt om sina egna pengar, så också i Hemby. Naturligtvis finns det lagparagrafer som reglerar detta också.

Generellt gäller att du har rätt att söka till s. k. lokala grenar, LG, om dessa är riksrekryterande, enligt Skollagen 5 kap 24 §, tredje stycket: "Med sådana sökanden som avses i andra stycket skall jämställas de som har sökt till gymnasieskolan ifråga under åberopande av att där, inom det sökta programmet, anordnas en gren som inte erbjudes av hemkommunen" (SFS 1991:1107). Är den inte riksrekryterande har du inte rätt att söka. Regeringen föreskriver vilka utbildningar som är riksrekryterande, bl.a. Skollagen 5 kap 9 och 14 §§.

"Vilka andra gymnasieutbildningar på annan ort kan jag söka?"
Förutsatt att utbildningen ifråga är riksrekryterande kan du också söka till s.k. riksidrottsgymnasier, dock under förutsättning att ditt specialidrottsförbund godkänt dig som sökande, och också till specialutformade program med riksrekrytering, samt till friskolor och s.k. IB-utbildningar. Observera att tre av IB-skolorna har rätt att ta ut särskild avgift.

Det kan dock mycket väl inträffa att hemkommunen försöker neka sökt utbildning, och hänvisar till att man har samma, eller ungefär samma utbildning. Man kan då överklaga hemkommunens intagningsnämnds beslut till Skolverkets överklagandenämnd, och anföra det som står skrivet i Skollagen 5 kap 11 §, 3:e stycket: "Styrelsens beslut enligt de första och andra styckena får överklagas hos Skolverkets överklagandenämnd av sökande", varvid man lämpligen anför de paragrafer i Skollagen och eventuellt Gymnasieförordningen som bäst hävdar ens rätt.

"Men är det inte bara att överklaga alla beslut, inte bara det du skrivit om ovan?"
Nej, vilka beslut som får överklagas är klart uttryckt i t ex SOS 1997, Skollag och skolförordningar, liksom vilka beslut som inte får överklagas, t ex Skollagen 1 kap 14 §: "att överklagande av beslut av Överklagandenämnden EJ får ske."

Slutord
Som synes ovan är det inte bara att som gymnasieelev, ens om man fyllt 18 år, flytta dit man vill, och förvänta sig att få gå i skolan där istället. Lagen är detaljrik och snårig, och det gäller att ha mycket lagtext på fötterna innan man ger sig iväg. Undertecknad upptäckte själv en annorlunda men fullt godtagbar tillämpning av Folkbokföringslagens 11 § — man har fyllt 18 år och gifter sig... Som gift är inte längre närmaste anhöriga ens föräldrar utan make/maka, och som gift har man rätt att bosätta sig var man vill, även om ens grundläggande skolgång inklusive gymnasieskola inte är avslutad. Häpp

"SYV" betyder Studie- och yrkesvägledare; "kap" kapitel och "§" är ett paragraftecken. Lagarna jag använt mig av, finns i UFB, Utbildningsväsendets författningsböcker; Skolans författningar, UFB 2, SOS 1998 och Sveriges rikes lag, (Lagboken) 1997. De bör finnas på närmaste folkbibliotek, ofta också på din egen skola.